Usch...de e ju så jobbigt att vara tjock

..så varför är jag det då??

Jag har insett att jag tröstäter för typ ALLT!  När jag e ledsen, uttråkad, stressad, förvirrad och sen så, lyssna på den här, jag äter när jag e glad för att belöna mig själv!! Hur sjuk bild av mat har jag inte?!

Mat för mig handlar ju aldrig bara om att äta för att inte vara hungrig...mat handlar om så mycket mycket mer! Framförallt ska den vara god! Annars går jag hellre hungrig...hur låter den då? Men så är det, det är verkligheten. Jag är hellre hungrig än äter något jag inte e sugen på...så var lämnar det mig kan man undra? Eftersom jag alltid äter det jag är sugen på så äter jag mycket onyttigt, jag äter typ ständigt och jag äter alldeles för mycket av det. Lägg då på 4år av graviditeter, småbarn och en ovilja att orka röra på mig.
Att dessutom ha en karaktär av sorten "antingen gör jag det 110% eller så e de lika bra att lägga ned" är INTE en bra kombination. För att förklara lite mer vad det gör med mig finns ett gott exempel.
För 1 år sedan hoppade jag på ITRIM utan större eftertanke. Satte igång 120% utan någon större förståelse vad det handlade om. Klubben jag gick med i tog pengarna, men hade typ planer för semesterstängning 2 veckor senare så min utbildning blev i stort sett obefintlig, stödgruppen blev obefintlig och de sa att i slutet av sommaren drar vi igång den..samt att min mormor fick domen Cancer. Jag bröt ihop, så från att ha kämpat i några veckor, gått ned 9 kg vände jag på klacken och började att tröstäta igen. Åt allt jag ville när jag ville och gärna sent på kvällen i soffan framför TVn.

Wolà - Det är jag, en köttbulle i egen hög person!

Men nu fan måste jag ändra på det!!!
Jag måste lära mig att lite är bättre än inget och att om man syndat så e de bara att hoppa på igen!!